Så då var sista veckan i skolan avklarad. Har nog varit den mest omtumlande veckan i mitt 25åriga liv. Tenta, projektarbete, bråk med lärare, bråk med vänner, skratt, gråt, ja ni vet allt det där som hör till + lite mer. Kan oavkortat jämföra med matchen Danmark-Sverige igår. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om veckan. Har lärt mig lite om hur jag handskas i olika situationer i alla fall. Jag kan nog vara en ganska jobbig jävel! Lustigt hur olika man ser på vad som är rakt och enkelt. Jag vill reda ut saker på plats när något känns fel men det verkar jag vara ganska ensam om. Att reda ut saker är jobbigt. Lättast är att inte ta tag i det, skaka av sig det och hoppas att det löses upp i intet. Menar inte att mitt sätt är bättre. Efter den här veckan vet jag att det inte är så. Vore kanske skönt att bara kunna koppla bort det. Men om man verkligen blir illa berörd och det INTE går bort, hur mår man då? Att bli besviken på folk man bryr sig om är något av det värsta som finns. Men någonstans där är det mitt fel också. Jag har skapat en bild som inte är helt sann så i själva verket är det mina drömmar som går i kras (vilket inte är mycket bättre det). Men kanske går det ändå att göra något åt? Frågan är bara hur mycket man kan göra avkall på sina principer. Hur mycket jag kan göra avkall?

Det jag vet är att veckan slutade bra med mat på piren med vänner, fint väder och lugn. Bättre än så kan det inte bli.