Idag klev ödet in på besök för att leka lite. Vid ett vägskäl fick jag nämligen möjlighet att göra upp med källan till mitt huvudbry. Jag valde att gå längs vägen som ledde bort från källan. Redan två små ynka steg in på denna väg kände jag som Orfeus och funderade på att vända om. Vilsen som jag var valde jag ändå att fortskrida mitt val. Fortfarande vilar en viss tveksamhet till mitt beslut men jag ska fortsätta trampa på. Hatar dock att lämna saker outredda... Övertalar mig att detta kanske, kanske är rätt väg i alla fall.